Hon ser mig rakt i ögonen. Hennes blick är fylld av förundran och förväntan. Jag krusar hennes hår. Hon älskar det. Det är det bästa hon vet. Att få ha krusat hår. Det eller att sova med flätor och se hur fint lockigt håret blir nästa dag, när man tar ut flätan. Så nu står hon framför spegeln med...
Gubbröran är mig hack i häl. Trots att gubbröran vid det här laget både haltar och borde ha en rullator. Ändå är gubbröran kraftfull och otroligt nog vid god vigör, trots att det är 2021. Men jag har ett ess som gubbröran inte vet om. Jag har en inre styrka. Jag har en plan. När min eld brinner så transformerar den allt i sin väg....
Äntligen! Det är bara några timmar sen Steve Nobel har lagt ut sin nya meditation på Youtube. För första gången på länge känner jag att min själ har saknat just den här meditationen redan innan jag lyssnat på första tonen. Det är något med bilden, något som står ut jämfört med dom andra bilderna.
-Det är okej att vara nervös. Det är fullständigt normalt, säger Terry. Han har testat mig på direktiven vi har. Ett rollspel som fick både mig och honom att skatta gott.
Jag tänker att det är dags nu. Dags att lyfta energierna. Jag dansar. Jag tittar på människor som skrattar. Jag försöker ringa och muntra upp mina vänner- och mig själv. Jag förnekar inte smärtan eller det faktum att det är otroligt tungt just nu.
Ibland hamnar vi i ett tillstånd där det känns som att allt runtomkring rör sig för fort. Samtidigt sitter vi själva fast. Det känns som att det blåser storm ute och träd faller omkull men jaget sitter fastbunden i källaren. Oförmögen att ta sig loss. Det här tillståndet kan vara i några minuter, till flera dagar, månader.
Imorgon håller jag tal på universitetet. Jag är livrädd. Men jag behöver göra det, både för att få betyg, men också för att bli starkare.
När terminen startade hade jag ingen aning om vad som väntade mig. Jag hade mina föraningar. Men jag kunde inte veta med säkerhet exakt hur det skulle kännas. Nu har det gått några veckor sen jag skrev detta. Saker har förändrats.
- Där satte dom dit dig va? säger Terry om flinar.
Men herre gud! Vad gör jag? Jag sitter i bilen. Jag har dragit på mig mössan, och kastat mig i bilen. Jag har lyckats lura mig själv på något vis. Nu sitter jag i bilen och kör. Jag är halvvägs till affären när jag inser vad jag gör. Vart jag är på väg. Jag tror inte jag har kört bil...