Ibland hamnar vi i ett tillstånd där det känns som att allt runtomkring rör för fort. Samtidigt sitter vi själva fast. Det känns som att det blåser storm ute och träd faller omkull men jaget sitter fastbunden i källaren. Oförmögen att ta sig loss. Det här tillståndet kan vara i några minuter, till flera dagar, månader.
Imorgon håller jag tal på universitetet. Jag är livrädd. Men jag behöver göra det, både för att få betyg, men också för att bli starkare.
När terminen startade hade jag ingen aning om vad som väntade mig. Jag hade mina föraningar. Men jag kunde inte veta med säkerhet exakt hur det skulle kännas. Nu har det gått några veckor sen jag skrev detta. Saker har förändrats.
- Där satte dom dit dig va? säger Terry om flinar.
Men herre gud! Vad gör jag? Jag sitter i bilen. Jag har dragit på mig mössan, och kastat mig i bilen. Jag har lyckats lura mig själv på något vis. Nu sitter jag i bilen och kör. Jag är halvvägs till affären när jag inser vad jag gör. Vart jag är på väg. Jag tror inte jag har kört bil...
Jag sitter på en stol i köket. På bordet framför mig ligger det flera olika högar med papper. En hög med böcker, post-it lappar och färgglada pennor. Jag har hunnit läsa en del. Jag har hunnit skriva ut desto mer. För sån är jag. Jag skriver ut. Jag skriver fortfarande för hand. Tar anteckningar med penna och papper. Jag sitter...
Det är Juni. Innan semestern. Innan jag hunnit vila och andats. Det är Juni. Jag skriver för Ascala. Men innan jag hinner skicka in denna text läggs Ascala ner. Så jag startar en blogg här på hemsidan istället.
Ascala News läggs tyvärr ner. Så jag startar en blogg. Här kan ni fortsätta att läsa om mina tankar och idéer om personlig utveckling, intuition, andlighet, jävlighet och drömmar. Här kan ni lära känna mig bättre, min kommunikation eller bara söka inspiration.