Om att vara modig

Imorgon håller jag tal på universitetet. Jag är livrädd. Men jag behöver göra det, både för att få betyg, men också för att bli starkare. 

***

Hej, jag heter Elin och idag ska jag prata om scenskräck. Hur kan man hantera det? Kära medstudenter, studiekamrater, kamrater, vi är inte ensamma. Det finns tekniker som kan hjälpa.

Jag Elin Järnkvist blir så nervös när jag ska hålla tal. 

Jag blir så jävla nervös. Fullständigt livrädd! Det börjar med fötterna, dom blir iskalla. Sådär kalla så att man inte kan koncentrera sig. Sen går det upp i mina ben. Dom börjar att skaka. Magen är som ett stort svart hål. En stor puls. Jag känner spänningarna i axlarna och armarna börjar darra. Händerna är svettiga. Iskalla och svettiga.

Jag är bara en stor puls. Med iskalla fötter och svettiga händer. Det här är bara symtomen jag har INNAN jag ska hålla ett tal.

Jag hör min puls. Jag hör min röst. Jag vet att jag står här. Sedan svartnar det, jag zoomar ut. Mitt medvetande är inte längre närvarande. Det har flytt, åkt på semester. Men min kropp står kvar här och håller tal.

Jag har läst om rädsla att tala inför människor. Jag har läst "tips och goda råd". Hur hanterar man sin nervositet? Svaret är såklart helt beroende på individen själv. En del förespråkar att man ska fokusera på något annat. Som att det skulle gå att undvika en skenande isbjörn. Andra förespråkar att det första steget är att sluta prata om sin nervositet. Som att det dessutom skulle gå att svälta ihjäl den där isbjörnen.

Under terminen som gått har jag haft chansen att utforska mina reaktioner. Jag har testat att meditera innan talet. Det funkade inte alls. Det gjorde mig bara mer medveten om mina fysiska reaktioner. Jag har lyssnat på musik som gör mig glad. Jag har smygdansat. Jag har parkerat bilen längre bort, i hopp om att promenaden ska ge mig ett litet påslag av endorfiner. Inget av det här gjorde någon påtaglig skillnad.

Sen snubblade jag över en hemsida, presentationsteknik.com. Där hittade jag en teknik som går ut på att ändra på regeln jag har i min hjärna:

Jag Elin Järnkvist blir så nervös när jag ska hålla tal.

Den här regeln är väldigt enkel för mig att uppfylla. Jag insåg att jag behövde en ny regel som inte är så lätt att uppfylla, förhoppningsvis OMÖJLIG att uppfylla. Jag insåg att jag måste få mig själv att inse hur absurd min rädsla är. Jag behöver skratta åt mig själv för att komma vidare. 

Så vad är det värsta som skulle kunna hända när jag håller tal? Ja såklart, om jag skulle kissa på mig eller kräkas på någon. DET skulle vara bland det värsta, men dom förslagen hjälper mig inte att ändra på min regel. Vad är det värsta, eller nästan omöjliga, en publik skulle kunna göra? Ja, vad skulle kunna vara det mest absurda i den här situationen?

Min nya regel blev såhär; Jag Elin Elisabeth Järnkvist blir bara nervös när jag ska hålla tal om någon i publiken visar kuken!

Jag vet jag vet, min nya regel är inte rumsren- men den roar mig! Och vet ni? Det funkar, jag har fått resultat- jag är inte lika rädd längre. Kära medstudenter, studiekamrater, kamrater- det finns tekniker som kan hjälpa mot scenskräck; så våga prova dig fram, våga utforska dina reaktioner och våga utmana dig själv! Tack så mycket!

***

Ja, imorgon ska jag säga kuken på universitetet...herre gud...